Ständigt och jämt hör vi kravet på behörighet och legitimation för lärare. Av det måste vi förstå, att ingen kan vara kvalificerad, kunnig, duktig eller dylikt, om den inte har stöpts i den statligt godkända PK-normen om ”rätt” kunskap (inte minst utifrån ett könsmaktsperspektiv). För egen del innebär det naturligtvis, att de insatser som jag gjort för gotländsk medeltidshistoria (det finns en hel del som räknar mig som en av de två viktigaste i detta fall under 1900-talet) är fullständigt värdelöst – eftersom jag aldrig fullföljde min akademiska examen. Om Jan Björklund hade fått bestämma hade förmodligen mina böcker och artiklar aldrig tillåtits, och vi hade haft en massa frågetecken kvar, som nu är uträtade. Men kvaliteten på historievetenskapen hade naturligtvis varit större om jag inte gjort mina upptäckter.
Att det måste vara som jag beskrivit syns av den svenska skolan. Alla vet ju, att ingen obehörig lärare kan vara bra och att ingen behörig kan vara dålig. Inte sant? Inte för att man tänkte så mycket på behörighet eller inte när jag gick i skolan, men jag minns särskilt en lärarinna på gymnasiet som jag hade i svenska och engelska. Hon var i högsta grad behörig, t o m docent har jag för mig. På tre år lyckades hon nästan döda intresset för bägge ämnena hos mig och hon kunde inte se skillnad på mina hemsnickrade dikter och sådana av Ferlin och Dan Andersson. En stor förebild för hur en bra lärare ska vara, inte sant? Å andra sidan minns jag en matematiklärare, som var obehörig, som var engagerande, omtyckt och intresseväckande. På den tiden kunde sådana avarter av lärare fortfarande få fasta tjänster, och det fick han. Inte undra på att det går åt helvete med den svenska skolan!
Men, vad vi verkligen måste åtgärda är kvaliteten på landets artister! Fattar ni hur många sådana vi har utan adekvat utbildning. Ta bara en sådan som August Strindberg. Hade han någon författar- eller målarexamen? Ändå tillåter vi fortfarande hans böcker och målningar. För att inte tala om alla dessa värdelösa proletärförfattare. Hur kunde de tillåtas skriva fast de inte hade rätt utbildning? Hur kan Mikael Persbrant tillåtas att verka på film eller på scen? Och om vi hade haft kvalitetskravet med behörighet hade vi sluppit musik som Abba, Beatles, Taube, Vreeswijk, de nya idolsångarna, m fl, som bara tas fram på talang och medfödd begåvning. Det är ju skandal i kubik! Enbart skolade artister och konstnärer, med adekvata politiskt korrekta utbildningar borde tillåtas (Sovjetunionen var ju på sätt och vis ett föregångsland i det avseendet). Sluta spela Abba på radion, sluta gör dokumentärer om dem, de har ju ingen artistlegitimation, än mindre adekvat examen! Och hur kan man låta artister utan adekvat examina spela på officiella tillställningar. Dessutom sådan som inte är genuscertifierad. Det är ju en skam för Sverige som nation!
Och när man tänker efter på det så hade väl knappast bröderna Lumière någon behörighet i att filma, eller hur? Om vi hade haft kravet på legitimation och adekvat examen för det man ska utöva så hade vi sluppit de flesta av mänsklighetens tekniska framsteg, till fromma för alla, inte sant? För hur många av dem som gjort stora innovationer har varit legitimerade för det de gjort? Det är självklart att obehöriga personer gjort de flesta stora framsteg (vilka alltså enligt svensk officiell politik bör vara retardering) som mänskligheten har gjort. Vi måste bredda avvisandet av begåvning och talang för vad man gör från att enbart omfatta skola, akademiska, tekniska yrken, m fl, till att gälla hela samhället. Skrota alla datorer, för pionjärsinsatserna gjordes definitivt av personer som inte hade adekvat datorexamina.
Kräv artistlegitimation för en bättre och mer kompetent värld! Första gången postad februari 2014.