Så har SVT lyckats med det än en gång. Att sända moralistisk propaganda under täckmanteln ”dokumentär”, fast det egentligen är en ”propagandtär”. För det första så är de som har gjort propagandtären djupt kristna och därför färgade av en moralistisk övertygelse som överflyglar all saklighet. Om Jared Brock kan man läsa att han är författaren till ”A Year of Living Prayerfully” och medgrundaren av ”Hope for the Sold”, en abolitionistik välgörenhetsorganisation som bekämpar mänsklig trafficking ett ord i taget. Jared är lyckligt gift med sin bästa vän, Michelle, med vilken han samrgisserat och samproducerat ”Red Light Green Light” (en film lika ovetenskaplig och propagandistisk som ”Porrens drivkrafter”, min anmärkning) … Jared kom till tro på Jesus vid 17 års ålder och döptes på ett kristet läger påföljande sommar. Redan här borde SVT ha satt ned fötterna eftersom de borde ha förstått att det finns en agenda hos filmskaparna som omöjliggör objektivitet och saklighet.
Det kraftigt vinklade anslaget understryks av en mängd faktorer i filmen. För det första gäller det de som intervjuas. Totalt sett är det tolv som avgjort är abolitionister mot två som är försvarare av porren, samt en oberoende forskare (Ogi Ogas). Abolitionisterna får mer än fyra gånger så mycket utrymme i programmet (100 inlägg mot 24) och forskarens uttalande är grovt selekterat (tre inlägg). Sedan gäller det programmets upplägg. Det inleds med en 13-årig f d ”porrmissbrukare”, följd av särskilt utvalda likasinnade i vuxen ålder. Innan en förespråkare för porren släpps in i programmet har abolitionisterna gjort 15 inlägg, så att tittaren ska övertygas om hur förfärligt detta är. Samma sak sker i programmets avslutning. Av de avslutande 30 sista kommentarerna är endast en av en försvarare av porren. I mellandelen så får också abolitionisterna tala mer än dubbelt så mycket som försvararna (56 inlägg mot 23). Det finns absolut ingenting som visar annat än att detta är ett grovt tillrättalagt propagandanummer och inte någon gång hänvisas till vetenskap, bara till personliga vittnesmål och ”forskaren” Gail Dines.
I två inlägg på denna blogg har jag behandlat Gail Dines (här och här) och kunnat belägga att hon är en notorisk lögnerska som aldrig belägger det hon påstår med forskning, utan förväntar sig att folk ska tro på henne bara för att hon är professor i sociologi. Det visar sig även i denna propagandtär. I hela programmet talas det om hur barn på gratissajter landar i de mest fruktansvärda scener med strypningar, våld och förnedring. Dines säger om det barn får se att det är en kvinna och tre män, hon blir penetrerad oralt, vaginalt och analt. det fortsätter i all evighet, efter 20-30 minuter ejakulerar de samtidigt i hennes ansikte. Hon är så slut att hon knappt kan röra sig men tvingas säga: ”Jag älskar det.” Vidare säger hon: Sprutscenen har inom porren syftat på ejakulation någonstans på kvinnans överkropp. Idag sker ejakulationen i ansiktet, framförallt i ögonen … den sexuella njutningen består av makt, eftersom mannen står över kvinnan och därför sprutar han i ansiktet … Googla på porr, se en kvinna bli strypt och tre män ejakulera på henne tills hon inte kan öppna ögonen och säg sen till mig att det är att ta väl han om nästa generation.
Dines ger en fullständigt förljugen bild av gratisporren. I mina bägge tidigare inlägg har hon gjort liknande påståenden och jag har genast prövat dem mot verkligheten och det visar sig att hon stått och ljugit rakt upp och ner. Så jag gjorde en koll även denna gång. För det första prövade jag om påståendet att alla scener är flera män mot en kvinna och resultatet för de första hundra filmerna på xvideos.com blev följande scener:
Par 55
ensam kvinna masturberar 12
fler män än kvinnor 10
fler kvinnor än män 7
lesbisk 7
kvinnor poserar 5
par poserar 2
När det gällde ”sprutet” i ansiktet och ögonen blev resultatet detta:
Inget sprut, totalt 53
därav i heterosex 21
i munnen 11
vaginalt 9
ansikte 6 (varav en gång i ögonen)
utanpå vaginan 6
över brösten 5
utanpå stjärten 5
över mans egen mage 4
Inget sex 4
kvinnas mage 1
analt 1
I fyra filmer fanns vad som kanske kan betecknas som våld, varav en var en Halloweenfilm där aktörerna var uppsminkade som Zombies, i en hade kvinnan rep runt handlederna och halsband runt halsen, i två var det regisserad BDSM i grupp, flera män och en kvinna.
Det kan alltså inte råda någon som helst tvekan om att Gail Dines är en notorisk och fanatisk lögnare som använder sina lögner för att skrämma folk till att vara emot pornografi. Intressant i sammanhanget är att den ende forskaren som får komma till tals, Ogi Ogas, på intet sätt vittnar om att män skulle eftersöka våldsporr. I det forskningsprojekt som han deltagit i finner han att vi fick insikt i vad män och kvinnor går igång på. Vi fann att dominans och underkastelse är ett genomgående tema hos alla, män, kvinnor, homo- och heterosexuella. Det finns i kärleksromaner och hårdporr. Det är den enda sexuella preferens som lockar alla. Mäns två vanligaste sökord: analsex och sprutscener … Kvinnans uttryck under ejakulationen fungerar som en emotikon. Hon kan vara glad, ledsen, rädd, arg. Män föredrar olika känslostämningar. D v s att det inte finns något kategoriskt som gäller ”alla män” och definitivt inget som pekar mot att män skulle söka våldsfilmer i stor skala.
Intressant nog så får Ogas inte säga något mer, för han kunde också ha berättat det som Seth Stephens Davidowitz (Everybody lies), som deltagit i samma forskningsprojekt, anger, nämligen att bland toppen av sökningar på PornHub en genre som, varnar jag er, kommer att störa många läsare: sex rörande våld mot kvinnor. Hela 25 procent av kvinnliga sökningar på hetero porr understryker plågandet och/eller förnedrandet av kvinnan ‒ ”plågsamt analt gråtande”, ”offentlig förnedring” och ”extremt brutal gangbang, t ex. Fem procent söker efter icke ömsesidig sex ‒ ”Våldtäkt” eller ”tvingad” sex ‒ även fast dessa videos är förbjudna på PornHub. Och sökfrekvenser för alla dessa termer är åtminstone dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män. Om det är en genre av porr i vilken våld utövas mot en kvinna är min analys av data att den nästan alltid oproportionerligt attraherar kvinnor. (s 121). Men propagandtären fokuserar totalt ensidigt på män för att smutskasta dem och inte låta någon skugga falla på kvinnan. Visserligen finns en kvinnlig ”porrmissbrukare” med, och det enda viktiga hon säger vittnar om att många kvinnor tittar på porr. Men utöver hennes fem inlägg nämns överhuvudtaget inte kvinnor och porr. Hur trovärdig gör det Gail Dines?
Jag tänker inte kommentera de vittnande ”porrmissbrukarna” med annat än att de är väldigt subjektiva partsinlagor, att man inte balanserat det med att låta positiva porrnyttjare komma till tals och att det inte finns någon egentlig vetenskaplig grund för att porrmissbruk existerar. De enda porrförespråkarna som får yttra sig är två f d aktörer (varav en också varit producent och regissör). Mot dem ställer man två f d kvinnliga aktörer som inte säger att porren skadat dem, men att de numera far illa av att ha varit porraktriser. Naturligtvis väljer man att inte intervjua någon porraktris som uppskattat sitt arbete, för syftet är enbart att svartmåla. För att kunna göra det måste man exklusivt för porrindustrins del ifrågasätta vedertagna normer för avtal och överenskommelser. Det som är en självklarhet inom t ex annan filmindustri blir här suspekt enbart för att det är i porrfilmsbranschen. Brittni De La Mora, f d porrstjärna säger: Jag avsade mig genom kontrakt rättigheterna till scenerna och filmerna jag spelade in. De tjänar pengar på mig i all evighet. Jag fick mina 1000 dollar, eller vad det var, och det var allt. Exakt det som gäller i andra branscher med liknande kontrakt. Den andra f d porrstjärnan, Crissy Moran, tillägger: Jag lät ett företag sköta min webbsajt genom kontrakt. De vägrar ta bort materialet så de tjänar fortfarande på mig. Jag vill inte ha pengar, bara att de ska ta bort min sajt. Jag vet att det är ett företag, men jag trodde de var mina vänner. Ingen motiverar varför villkoren skulle vara annorlunda i denna affärsverksamhet än i annan, man bara utgår från att porrbranschen ska särbehandlas negativt. Istället har lögnerskan Gail Dines förberett detta genom att säga: Ingen tror att McDonald gör burgare för en bättre kulinarisk upplevelse. De vill tjäna pengar med låga kostnader. Varför förstår ingen att porrbranschens syfte är att maximera vinsterna? Och senare säger hon att Matbranschen styr våra matvanor, modebranschen våra klädvanor. Självklart styr sexindustrin våra sexvanor. Annars vore det den enda industrin i världen utan kulturell påverkan. Men varför skulle det inte vara legalt för porrbranschen att maximera vinster när det är det för alla andra affärsverksamheter? Varför ska porrindustrin lastas för att De La Mora och Moran ångrar sig i efterhand? Det lastar man inga andra för.
Och varför är det okay att andra branscher har kulturell påverkan? Självklart har porren påverkan på unga människor eftersom det är det enda forum där unga kan få förebilder och exempel, eftersom vi i vår kultur inte ger annan sexupplysning än anatomiska fakta. Det är ett ytterligt fåtal vuxna som upplyser sina barn om olika sexuella akter eller låter dem se i praktiken hur det går till (för då skulle de fängslas), vilket man annars gjort genom människans historia i hundratals kulturer (och ursprungligen i alla). Det blir uppenbart då den kristne grundaren av ”Fight the new drug”, Clay Olsen säger: När jag var barn hade mina föräldrar ett ”blommor och bin”-samtal med mig. De hade en serie med sex videoband som vi gick igenom ett och ett. Jag var fullständigt skräckslagen inför det hela. Det var otroligt genant. Men det var en engångshändelse. Tanken var att prata om det en gång, och sen vet barnet allt det behöver veta. En förälder sa: ”När min son blir 16 ska vi ha samtalet.” Snälla nån, de vet allt redan när de är tio. Ja, de vet, men inte därför att vuxna talat med dem om ”blommor och bin” utan för att de pratat med kompisar som inte vet och (numera) för att de tittat på porr. Intressant nog är vi en kultur som förväntar oss att unga ska kunna inträda i förhållanden och ha ett bra sexliv fast de är helt okunniga om hur man kan få ett bra sexliv. Det är kyrkans gamla hållning, att sex är så fult att man ska inte prata om det. Att abolitionisterna i propagandtären är inne på att det bara får utövas ”rätt” sex framgår av Gail Dines när hon berättar att hon frågar kvinnor när hon föreläser vad män vill ha. Då ska vi förfäras av att de ‒ enligt hennes påstående ‒ vill komma i ansiktet, ha trekanter och analsex. Hu så fruktansvärt. Att många kvinnor går igång på det också skulle hon aldrig drömma om att nämna.
Den här propagandtären ser mer och mer ut som en modern moralinkvisition, som ska stämpla och stigmatisera ”fel” människor och kräva att alla följer dessa religiösa moralisters syn på världen och hur sex ska utövas. Det understryks inte minst av vad ett av ”porrmissbrukarvittnena” (Josh Gilman) säger: Man hör talas om kvinnor som säger: ”Du får hellre titta på porr och gå till prostituerade, för jag vill inte göra de sakerna du vill göra.” Vi tror att det som visas i porren är normal sexualitet. Det är samma syn som kyrkan förfäktade under medeltiden, att det var bättre att en hustru skickade sin man till en prostituerad om han ville utföra andra sexuella akter på henne än avlande samlag i missionärsställningen. Vad dessa moralister och sexualförnekare inte förstår är att ett bra sexliv inte bara handlar om att man har rätten att säga nej, det handlar också om öppenhet mot varandra och att min ibland måste ge lite för att också få. Man måste våga pröva!
Så förväntas vi nu skattefinansiera så undermålig och grovt vinklad propaganda som SVT sänder. Jag har anmält programmet till granskningsnämnden, men denna bevakar inte att SVT följer sina regler, åtminstone inte då det gäller sexualpolitik, så därför kräver jag en oberoende nämnd, med enbart jurister, som tar över granskningsnämndens uppgifter. Inga journalister eller politiskt tillsatta ska få sitta där!
Länkar till tidigare granskade program: Här, här, här, här, här och här.
2 svar på ”SVT LYCKAS ÅTER SÄNDA ETT PROPAGANDANUMMER SOM ”DOKUMENTÄR””