Och det ska den övriga världen vara väldigt glada för! Ty, om svensk historieskrivning fått råda skulle inte norrmännen kunna fira sin ”syttende mai”, Danmark inte 5 juni och Frankrike inte 14 juli, utifrån stormningen av Bastiljen.
Den här texten, som naturligtvis borde ha skrivits redan i våras, har dels påkallats av att ”Sveriges historia” anför samma idiotiska historieskrivning, dels att ”Allt för Sverige” (som gammal släktforskare tycker jag dock att det är ett trevligt program) går på den svenska historieskrivningen och inbillar de amerikanska deltagarna att Sverige 2023 firar 500 år som ”självständigt rike”.
De som hittat på denna skröna åsidosätter både Norges, Danmarks och Frankrikes nationaldagar, då dessa inte har varit självständiga riken längre än efter andra världskriget. För Norges del infaller deras nationaldag alltså 8 maj och Danmarks fyra dagar tidigare. Med god vilja kan Frankrikes nationaldag sättas till 6 juni (D-dagen) och vi kan alltså jubla och fira samtidigt som fransmännen. Jag förbigår här länder som Polen, Nederländerna, Belgien m fl, vilka alla alltså också måste korrigera sina nationaldagsfiranden.
Hur idiotisk denna svenska historielogik är förstås av att man utgår från att Sverige var ”ockuperat” av Danmark under Kristian II (Tyrann). Samtiden såg det däremot inte som så, då man istället ansåg att han var unionskung från sent 1520 (om dock i praktiken landets herre från februari samma år) till dess att hans män drevs ut från Sverige året därpå – efter slaget om Västerås 29 april. (Hur man sedan kan få det till att Sverige blev självständigt först två år senare är dock ett mysterium som ingen har brytt sig om att förklara). Vad svensk historieskrivning i detta gör är att totalt fokusera på detta dryga år som Kristian de facto hade positionen som svensk kung och totalt bortse från historien innan. Det är som om Sveriges position av ett kungadöme sedan heden tid (får vi tro de isländska sagorna är Svearike, som senare blev Sverige, Europas i särklass äldsta i tid sammanhängande än existerande rike/nation), under kungar som Adils, Björn, Erik Segersäll, Knut Eriksson, Magnus Ladulås, Karl Knutsson Bonde m fl, är som bortblåst. Exakt detsamma gäller i påståendet att Olof Skötekonung var den förste kungen som härskade över både Svea- och Götalanden. Man sorterar bort sådant som motbevisar den politiskt korrekta eller ”lämpliga” idén som ska saluföras och friserar för att det ska bli ”rätt”.
Men det gäller verkligen inte bara historieskrivning. Jag skulle tro, att vi här i Sverige utvecklat en enastående förmåga att bortsortera ”fel” fakta för att den officiella bilden ska bli politiskt och ideologiskt rätt, i ALLA avseenden. Något som bl a SVT utvecklat till fulländning!
Jag ska snarast meddela norske Hans, kollega till min sambo på Röda korset, att han och hans familj kan slopa nationaldräkterna ”syttende mai” och istället dra på dem den ”åttende mai”. För inte kan väl världens mest perfekta historieskrivning ha fel i sin logik, eller …