Så har den femte delen av vad som borde heta ”En historia om Sverige” visats. Som specialiserad på medeltiden, och särskilt då gotländsk medeltid, så blir detta rimligen mitt sista inlägg om samma produktion. Detta mot bakgrund av att jag anser att man bör hålla sig till det man kan och inte tro att man kan omfatta allt. En inställning som några av deltagarna i serien, liksom producenterna bakom dem, tydligtvis inte delar, eftersom man då och då framför felaktig information. Ett slående exempel på detta är när programmet ska förklara uppkomsten av Visby ringmur och ”konflikten” mellan Visby stad och Gotlands bönder. I programmet sägs det att ”Visbyborna och bönderna hade sedan länge en konflikt om handeln i Östersjön och stadsmuren byggdes just för att utestänga bönderna från den viktiga handeln. Så relationen mellan staden och bönderna var dålig.”
Den här skrönan, om motsättningar i handeln mellan ön och staden, uppstod i slutet av 1800-talet, samtidigt med myten om de medeltida gotländska farmännen, och är väldigt livskraftig. Men, faktum är att det inte existerar ett enda dokument som kan verifiera någon gotländsk bondehandel av betydelse. Det här är utrett av Wase i flera omgångar, bl a här. Det enda dokument under hela medeltiden som talar om bönder som far från ön för handel är så sent som 1334 och avser gotländska bönder som under svårigheter försöker komplettera varor på svensk botten.
Skrönan om murbygget i Visby
Även skrönan om att ringmuren skulle vara byggd mot de gotländska bönderna är livaktig. Den uppstod vid tiden omkring andra världskriget och förfäktas av vissa mindre kritiska personer fortfarande till dags dato. Men faktum är, att sjömuren vid hamnen uppfördes redan omkring 1200 (dendrodaterad 1202) och resten av muren har tagit minst 30 år att uppföra före omkring 1285. De som vill tro på skrönan om att muren uppfördes mot bönderna har ett enda dokument att hänga upp sig på, nämligen det s k ”underkastelsebrevet” 1288. I det sägs att Visby ska böta för att man förbrutit sig mot konungen och utan hans godkännande uppfört mur. Den enkla logiken blir då att muren måste ha börjat uppföras sedan Magnus Ladulås blev kung (1275), men att det skulle ha tagit 13 år innan kungen upptäckte det.
Faktum är dock, att konungen redan 1285 förlåtit stadsborna för deras murbygge (eftersom den sedan länge var ett faktum, sjömuren från redan i början av 1200-talet) då han gav gotlänningarna ”förlåtelse för begångna oförrätter”. Ska dokumentet 1288 kunna användas som måttstock på muren innebär det att den måste ha slagits upp mellan oktober 1285 och augusti 1288. D v s på mindre än två år. Tror någon på det? Stadgandet 1288 är därför enkom tillkommet för att motivera att staden genom sina böter skulle belöna konungen för att han tog stadens parti i inbördeskriget!
Valdemarståget
Angående själva Valdemarståget 1361 så har vi datum och faktumet i den danske kungens seger att gå på. Vi har också visbyfranciskanernas tämligen samtida uppgift att 1800 ”bondones” stupade utanför Visby murar och vet säkert att Valdemar upptog ”skatt” även av Visby. Hur stor del av de vuxna männen på ön som engagerade sig i striderna vet vi inte, trots att det i programmet påstås att ”nästan alla öns bönder kommit för att strida”. Förutom de 1800 vid Visby har ett okänt, mindre antal hundra bönder stupat i strider dagarna innan. En rimlig beräkning, som nyligen gjorts, av de vuxna männens antal på ön vid pass 1361 är ca 6000 män. Det innebär att något över ca ⅓ av de vuxna männen stupade i striderna. Det är därför tveksamt om ”nästan alla” öns bönder deltog. Varför bönderna ställde upp utanför Visby murar är däremot öppet för spekulation. Vi tror oss veta, från skärmytslingarna dagarna innan, att bönderna klarat sig bättre inne i skogarna, så varför ställa upp på det öppna byrummet utanför Söderport? Jag menar att de gjorde det i tron att de var garanterade hjälp av staden. En hjälp som de aldrig fick. Men, som sagt, där kan vi inte bli säkra.
Däremot blir det lite märkligt när Thomas Neijman, som har forskat kring händelserna 1361, inte tycks vara medveten om att vi har säkra belägg för att Visbyborna har betalat tribut till den danske kungen. Krönikören Detmar skriver bara ett tjugotal år senare: ”Sålunda fick han [kung Valdemar] staden i sitt våld och tog en stor beskattning i silver och guld av stadens borgare” och visbyfranciskanerna anger ”stred han [Valdemar] mot landets bönder utanför Söderport och av dessa dödades ettusen åttahundra i striden och intog omedelbart staden Visby efter förhandlingar. 28/8 gav han sig slutligen av medförande en väldig skatt av guld och silver som han tagit från staden och landet.” Dessutom uppger Visbyborna själva, då de i december 1362 levererade tull upptagen för kriget mot Valdemar, att de räddat det hanseatiska godset med uppoffring av egna ägodelar.
Det kan ju vara en småsak kanske, att Neijman uttrycker att ”det verkar” som om staden fått betala tribut, när vi avgjort vet att den fick göra det, men det är ett onödigt detaljfel. Å andra sidan kanske det inte varit så lätt för programmakarna att få tag på kompetenta personer i detta eller annorstädes. Inte ens på Gotlands museum finns kompetens kring gotländsk medeltidshistoria. Den finns utanför muséet och institutionerna.
Positiva inslag
Vad jag gillar med framställningen är att man aldrig påstår att Engelbrekt var en bergsman av tysk härkomst. Wase har utrett detta och pekat på att det tyska ursprunget (och namnet) snarare berott på kognatisk härstamning. Däremot blir jag förundrad över hur Engelbrekt framställs då han eggar folk till uppror (utanför S:t Jörgens ruin i Visby). Myrdal (Melin & Ferm) har pekat på att det sannolikt är Engelbrekt som finns avbildad i handskrift B 172 (version av Magnus Erikssons landslag från ca 1436-1437) och att hans beteckning som ”then litzla man” och att han är böjd, gåendes med krycka, tyder på en kronisk sjukdom, vilken i slutänden gjort honom oförmögen att rida. Visserligen finns kryckan med i mordscenen, men det är föga troligt att han skulle ha farit fram så heroiskt på häst som han gör i TV-serien blott två år tidigare. Varför kan inte en ”hjälte” avbildas som en sliten gubbe? Men, återigen en detalj.
En sak som avgjort fångar mitt gillande är att man från Gamla Lödöse uppmärksammar barnens situation. Det är bra, även om jag själv hade velat gå lite djupare i tidens föreställningsvärld kring barn (men det hade kanske chockerat alltför mycket?)
Framställningen av Vase-ätten
Jag ska bortse från att en man i 40-årsåldern ska framträda som en 22-årig Gustav Eriksson, men däremot irriterar jag mig på att den blivande kungen genomgående kallas ”Gustav Vasa”. Första gången han benämndes med ett familjenamn var i gravtalet över hertig Johan 1618. Under hela sin levnadstid och långt därefter var han endast känd som Gustav Eriksson. Släktnamnet kommer av vapenbilden (som senare tolkades som en vase) och användes första gången då sedermera Karl Karlsson Gyllenhielm skrevs in vid en skola i slutet av 1500-talet som ”Karl Vase”. Dessutom är ”Vasa” bara en genitivform av namnet ”Vase”. Ok, det är allmänt vedertaget, men bara för att det är så behöver man inte ”vulgarisera”, eller ”popularisera” serien genom att använda inkorrekta dåtida former. Varför inte lära människor rätt istället för vad som är slentrianmässigt fel?