Som någon sorts avslutningsargument levererade S denna kommentar, angående hans exklusiva rätt att avgöra vem som är antisemit eller inte: Du menar att man inte skall påpeka när någon håller sig med antisemitiska åsikter? Det var heller inte jag som tog upp antisemitfrågan, jag behandlade det hela tiden som det sidospår jag betraktade det att vara. H, och du, såg till att det blev en debatt om detta i stället för vad som borde varit sakfrågan: utrikespolitik. Personen ifråga förefaller vara helt utan självinsikt och framhärdar i sin ”rätt” att avgöra vem som ska smutskastas eller inte, och sin egen objektiva förmåga att avgöra vad som är antisemitiskt eller inte. Det var ett ”sidospår” att han och N ville misskreditera H:s åsikter därför att de påstod att han var ”antisemit”. Smutskastning är det hur som helst, och med ett sådant resonemang borde ju S acceptera att någon i en debatt om ett ämne säger, att man inte behöver bry sig om vad S säger, eftersom han är en ”hatare” och ounderbyggt (med undantag för referens till sig själv) stämplar människor. Om han förväntar sig att andra ska köpa hans stämplingar av andra borde han ju köpa andras stämplingar av honom själv, inte sant.
Det är uppenbart, att S inte förstått skillnaden mellan att påstå att någon är ”antisemit” och att personligen anse det. Han sätter likhetstecken mellan sin egen åsikt och sanningen.