Jag har vänner som tycker ”hen” är ett bra ord, och bekanta som hävdar att det inte finns några könsskillnader – förutom snopp och ? (vad man nu ska kalla den) – utan att det är miljöpåverkan/uppfostran och helt frikopplat från biologin. Min inställning har alltid varit, att respektera att de har sina åsikter så länge de inte försöker tvinga dem på mig. En del klarar inte av detta, utan försvarar att för människors ”eget bästa” (d v s de människor som inte förstår sanningen lika bra som de) ”hjälpa” mig och andra att inse det ”rätta” genom att stifta lagar eller inrätta ”pedagogiska” program för att vi ska förstå att de har rätt – och stöpa framtida generationer ”rätt” där evolutionen misslyckats.
Jag tänkte på det häromdagen. Kanske de har rätt? Kanske måste Sverige genusneutraliseras så det inte blir några som helst skillnader i kvänskligheten? Vad har vi för nytta av att vi är olika? Tänk om alla kunde vara exakt likadana, med samma uppfostran och samma utstansning. Vore inte det underbart?
Själv insåg jag snabbt, att min del i detta borde bli att genusneutralisera vårt sångkulturarv. I detta skissade, framtida genusparadis kan vi naturligtvis inte längre ha sånger som skiljer på män och kvinnor. Vi kan inte längre ha texter som handlar om hur han älskar hon – eller vice versa – utan det måste bli hen älskar hen. Vi kan inte ha ”sjömanssånger” längre, utan det måste bli ”sjöhenssånger”. T ex ”Hen hade seglat för om masten”
Hen hade seglat för om masten
som en den uti många år.
Hen hade seglat med förskjutning i lasten
ifrån Frisco till Singapore.
Hen hade seglat med fransmän och britter
och med dem som betalt henom bäst.
Hen hade slungats mot Sydjyllands klitter en gång
i en storm från nordväst.
Flickan i Havanna måste ju bli ”Plojkan i Havanna”:
Plojkan i Havanna, hen har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster, vinkar åt en kvar.
Kom du glade sjömetros, du ska få min röda ros.
Jag är vacker, du är ung, sjung av hjärtat sjung.
För att inte tala om ”Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind”:
Från Öckerö
loge hörs dragspel och bas
Och fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind
Med lilla frojken Cecilia Lind.
Hen dansar och blundar så nära intill,
hen följer i dansen precis vart hen vill.
Hen för och hen följer lätt som en vind.
Men säg varför rodnar Cecilia Lind?
Men här har vi ett stort genusproblem som måste få en lösning. Uppdelningen i mans- och kvinnonamn. Mans- och kvinnonamn har maskulina eller feminina ändelser. Maskulina slutar i allmänhet på -e, feminina på -a. Därför måste vi införa det genusneutrala -ä. Så texten blir egentligen:
Från Öckerö
loge hörs dragspel och bas
Och fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrikä Åkare kind emot kind
Med lilla frojken Ceciliä Lind.
Hen dansar och blundar så nära intill,
hen följer i dansen precis vart hen vill.
Hen för och hen följer lätt som en vind.
Men säg varför rodnar Ceciliä Lind?
Det måste vara oerhört viktigt att omedelbart börja omarbeta hela det svenska sångarvet i genusneutraliserande riktning, och eftersom det var jag som kom på det borde jag vara mannen att göra det. Regeringen borde genast inrätta en välbetald tjänst som jag kunde beträda – jag menar, efter arbetsförbudet som pålagts mig som lärare efter Expressens oerhört sakliga och journalistiska exponering av mig som ”monsterkramare” så måste jag ju göra någonting improduktivt – för att utföra detta viktiga arbete. Jag ska genast skicka en länk till detta oerhört genusgenombrytande förslag till jämställdhetsminister Maria Arnholm.
Sedan behöver vi naturligtvis ingen bråka om vilka olika kön det finns. Det finns bara ett kön: hen. Men för att vara riktigt könsneutralt borde det stavas ”hän”.
Första gången postad juni 2013.